My best firends

Igår fick Meds vila medan jag och Athlon tog en runda i skogen. Mys. Nu ska jag skryta riktigt ordentligt om Athlon, men om man rider Athlon bland folk får man vänja sig vid att stanna och få komplimanger över hur fin han är. Och det är inget vi kan påverka, utan dom gillar bara hans färg och hans typ. Men så är han superfin också. Fattar inte att han åker nästa vecka, känns så jävla hemskt. 
sen tog jag en runda med Seven och vi gjorde skänkelvikningar som aldrig förr, i skritt dock, men ändå. Jag har alltid tyckt det varit svårt, men igår. Tror ni inte vi gjorde skänkelvikningar åt höger och vänster? Fina också? haha, jodå, nu när jag inte kan visa dom för nån. Är sån otrolig känsla att rida Seven. Önskar att alla hästmänniskor fick ha en egen Seven. Tyvärr vill jag inte alls dela min Seven haha.
Idag var det Meds tur att ta en runda i skogen. Känns att han börjar bli säkrare här, han vågar ta för sig i stegen och öka på nu. Känns så bra. Gillar honom mycket.
 
Haha ja, detta blev ett litet "kärleks"inlägg till mina hästar. Så fantasiska.
Dessa tre alltså. 
 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0